Metoder Sophie Andersson

Participatory Design Conference 2012

Sophie Andersson

Servicedesigner

Sophie Andersson jobbar som servicedesigner på Transformator Design. Hon är en kreativ designer som gärna vill förbättra världen genom att vara öppen för nya metoder och processer.

Participatory Design Conference hölls i år på Roskilde Universitet i Danmark och Transformator Design skickade dit mig för att delta i två workshops och hämta hem samt utbyta kunskap. Här följer mina reflektioner över dagarna i Roskilde.

Workshop 1
Första workshopen hade titeln: Participatory design for users with impairments affecting cognitive functions and communication skills, något som alla deltagarna på workshopen hade erfarenhet av. Jag presenterade de metoder vi använde under projektet Visuell vardagsekonomi där vi jobbade med ungdomar som har ADHD, och tryckte på vikten av att hitta metoder som möjliggör ”design för alla” inom tjänstedesign.

I denna workshop var forskningsvärlden i majoritet och de presenterade metoder som är möjliga inom akademin, men som är svåra att implementera i kommersiella företag. Att anställa testpersoner för att delta i workshops under ett halvårs tid skulle exempelvis inte gå att göra på grund av kostnadsskäl och snäv tidsram. Men jag blev ändå avundsjuk på forskare som har möjlighet att grotta in sig i problematik under en längre tid, samtidigt som jag känner mig stolt över att mitt jobb, Transformator Design, har hittat metoder för att få ut relevant data och framgångsrika tjänstekoncept på komprimerad tid. Våra standardprojekt är oftast bara tio veckor långa.

Workshopen var väl uppstyrd men som alltid med en tidsoptimistisk agenda. Fokusområdet verkade vara efterlängtat då deltagarna verkligen brann för ämnet. Trots smal avgränsning blev det svårt att hitta gemensamma nämnare så kallade ”take home messages” (vilket var ambitionen) då kunderna/användarna hade allt från syn-, rörelse-, kognition- eller kommunikationsnedsättning.

 

Workshopen avslutades med ett beslut att starta ett forum online där diskussionen kunde fortsätta. En viktig lärdom från workshopen var att det alltid är viktigt att manifestera att deltagaren deltar i egenskap som expert. Hen är den som kan mest om sin egen upplevelse och att denne besitter värdefull kunskap, snarare än är där i egenskap av ett objekt som ska undersökas eller utfrågas.

Workshop 2
Den andra workshopen hette: Exploring participatory prototyping of services. Återigen ambitiös och välplanerad workshop men med tight tidsplan. Smått missnöje kunde märkas då vi förväntades arbeta över kaffepauser och lunch. Dessa pauser med naturligt nätverkande, som uppstår när människor som brinner för samma sak dricker kaffe och äter biskvier tillsammans, är oftast själva höjdpunkten på konferenser. Med det sagt vill jag ändå poängtera att workshopen var grym. Först var det korta presentationer, som skickats in från hela världen. Sedan fick vi i grupper utvärdera de prototypmetoder som beskrivits i respektive presentation utifrån kriterierna: utvärderande, inkluderandet av stakeholders, mikro eller makroperspektiv m.fl.

Min grupp valde att fokusera på utmaningen som jag tog upp i min presentation: hur prototypar man en (och därigenom co-create) en långvarig kundrelation? Hur kan man förmedla känslan av en tjänst som utspelar sig över flera års tid på en kundinteraktion som kanske bara varar någon timme?

Efter diskussion kring hur filmer och rollspel förmedlar tid satte vi igång att prototypa fram ett brädspel. Tanken var att kunna ge företag en bild och förståelse av hur deras nuvarande tjänst upplevs över tid och genom att ta fram touchpoints med slutkunden fånga upp behov, drivkrafter och innovationer. Tjänsten vi valde att spela upp var en försäkringstjänst som sträckte sig över fem år och gick ut på att slumpvis dra ”livskort”.

Ett ”livskort” kunde betyda att något livsförändrande hade hänt (exempel en olycka), eller symbolisera att det damp ner en räkning i brevlådan. I respons till händelserna ritade slutkunderna sin drömkundresa, varpå företagsrepresentanterna i respons ritade ut sina backstage-aktiviteter på en parallell resa. Resorna hade vissa beröringspunkter och dessa punkter kan man sedan utveckla. På detta sätt växlades det  mellan djupdykning i touchpoints och överblick över resan. För att symbolisera att tid passerade fick deltagarna röra sig i rummet och vid varje årsskifte byta plats runt det runda spelbrädet. Trots endast ett par timmars workshop kom vi fram till en grym prototyp som kan komma till god användning i framtida tjänsteutveckling.

Förutom två intressanta workshops diskuterades det även vad Participatory Design verkligen är? Och hur den skiljer sig från User Centered Design samt Co-creation? Är den politiska agendan fortfarande lika stark i det som idag kallas Participatory Design? Och måste det som skapas nödvändigtvis vara digital informationsteknologi? Mitt intryck efter konferensen är att Participatory Design är ett vitt begrepp under utveckling. Tittar vi bara på programmet så handlade workshoparna om allt från att prototypa tjänster till att utveckla affärsmodeller och innovation.

Sophie Andersson

Taggar